|
FÖRÄLDRARS PROBLEM
Inledning
Jag tänker här reflektera kring barn och ungdomar som har det besvärligt
med sig själva, sin skolgång och sin sociala situation. Barn och ungdomar
som på olika sätt visar att de inte mår bra och som kanske därmed får
problem med sin skolgång.
Min rubrik ”Föräldrars problem” tänker jag mig att man ska se på så vis
att många barn och ungdomar som är besvärliga på olika vis är det beroende
på sina föräldrars problem, att problemet som syns hos barnet eller
ungdomen är sprunget ur föräldrarnas problem.
Denna typen av problem som smittar av sig på familjens ungdomar kan t.ex.
vara att det förekommer drogmissbruk hos föräldrarna, att det finns
fattigdom i familjen, att det kommit in en ”ny” förälder efter en
skilsmässa i familjen som inte fungerar ihop med barnet, eller kanske att
barnet på något vis försöker ”hjälpa” föräldrarna genom att ta på sig ett
negativt problembeteende (Liljegren, 2000) så att föräldrarnas inbördes
problem inte blir så svårt.
Som underlag till dessa funderingar har jag, förutom mina egna tankar och
erfarenheter sedan gammalt, ett veckolångt studiebesök hos skolkuratorerna
på en gymnasieskola samt att jag läst en del faktalitteratur av olika
författare samt ett par skönlitterära barnböcker av Siv Widerberg om Hasse
som har alkoholmissbruk i sin familj.
Skolkuratorarbete
Jag måste säga att jag, under den veckan jag hade turen att få följa
kuratorsarbetet på skolan, blev mycket positivt överraskad över det fina
sociala arbete som görs där. Med ganska små medel kan mycket göras för en
medmänniska som inte har det så lätt, kände jag. Mycket av den hjälp som
behövdes verkade vara just en vuxen person som hade tid och intresse för
eleven, och som förutom ren medmänsklighet kunde hjälpa till att reda ut
saker och ting i elevens vardag - såväl saker av mer praktiskt som mer
känslomässigt slag. Förutom den trygghetskänsla det gav så kunde kuratorn
hjälpa till med t.ex. att söka tillägg till studiebidraget och även med
inackorderingsbidrag för de elever som av olika anledning inte kunde bo
hemma. De hjälpte också till med kontakten till socialförvaltningen när så
behövdes - t.ex. behövde en elev hjälp med att överklaga ett beslut från
socialförvaltningen då jag var på skolan.
När jag följde skolkuratorerna blev jag imponerad över det sociala ansvar
som även togs av den övriga skolpersonalen och den förståelse för sociala
svårigheter hos eleverna som rådde bland skolpersonalen. Här arbetade man
verkligen som ett team allihop. Innan denna veckan har jag endast sett
skolans verksamhet genom mina egna ögon som elev och som förälder, samt
vad jag läst och hört i media, och inte alls haft uppfattningen att detta
goda sociala stöd fanns.
En svårighet jag trodde skulle kunna finnas på skolan var att
skolkuratorernas tystnadsplikt skulle kunna utgöra svårigheter för
förståelsen för en elevs problem från lärares och rektorers sida. Detta
tyckte jag mig dock inte kunna se, utan samarbetet och förtroendet var
gott mellan kuratorerna och skolpersonalen med elevens bästa för ögonen.
En annan svårighet som jag förstått kan förekomma i det sociala arbetet på
en skola, kan vara att socionomen och pedagogerna talar ”olika språk”,
samt har olika erfarenheter och referensramar. På denna skolan upplevde
jag inte att detta utgjorde något problem. En av kuratorerna och jag
talade dock om detta och hon berättade att som ny i skolkuratorsrollen,
med tidigare erfarenhet från socialförvaltningen, var detta inledningsvis
en svårighet för henne. Innan båda parter lärt sig den andres sätt att
tänka och se saker och ting kunde missförstånd ibland uppstå.
Vad fick jag då se som besökare hos en skolkurator? Förutom att ha samtal
med olika elever på sitt kontor hade kuratorn en hel del annat att utföra.
Exempelvis deltog kuratorerna i konferenser om elever med svårigheter som
t.ex. blivit så stora att man fick fundera på att justera elevens
utbildning. Kuratorerna deltog även i klasskonferenserna. Skolkuratorerna
hade därutöver ett mycket nära samarbete med både skolsköterskan,
syokonsulenten och även fritidsledarna på skolan.
Vilka besökte då kuratorn för samtal och hur kom de dit? De allra flesta
som kom hade någon typ av problem, stort eller litet. Vissa kom på eget
initiativ, andra blev ditsända av lärare och några uppsöktes av
kuratorerna. En vanlig orsak till att elever ombads att komma till
kuratorn för samtal var att de hade hög frånvaro och/eller riskerade att
få IG (eller inte ens det, utan streck) i ett eller flera ämnen, vilket
ofta kan bero på elevens sociala situation.
Föräldrarnas problem
Det är här jag kommer in på min rubriksättning: ”Föräldrars problem”. Som
jag kände det under mitt veckolånga besök var det ofta inte, i varje fall
inte endast, eleven som var orsak till sina egna problem utan dennes
föräldrar. Jag tycker mig kunna finna liknande tankar i böckerna jag läst.
Till min stora glädje fick jag på klasskonferenserna uppleva att
förståelse för detta fenomen fanns, förutom hos de elevvårdande yrkena,
även hos lärare och rektorer.
Vilka problem kan då dessa föräldrar ha, vars ungdomar jag nu funderar
kring? Många, liksom jag var inne på tidigare. De jag tänker fundera
vidare kring här är främst drogmissbruk och fattigdom, vilka jag kan tänka
mig ofta kan hänga ihop, liksom att de naturligtvis kan förekomma var och
ett för sig samt i kombination även med andra problem. Sexuella övergrepp
förekommer exempelvis ofta i kombination med alkoholkonsumtion (Hindberg,
1999). Kvinnor som vuxit upp med sexuella övergrepp uppvisar
tillkortakommanden i bl.a. skolgång och relationer (ibid.). Man räknar med
att ca 10 % av alla barn i Sverige växer upp i familjer med en vuxens
alkoholproblem, och att det finns ett samband mellan alkohol och våld är
ett känt faktum (ibid.). En annan siffra jag funnit är att ca 150 000 barn
i Sverige berörs av föräldrars missbruk på ett eller annat vis (Johansson,
2001).
Varför intresserar denna frågeställning mig? Jo, jag tänker på detta
utifrån en form av rättvisetänkande. Det står i läroplanen att alla ska ha
lika möjlighet till skolgång oberoende av kön, sociala förhållanden m.m.
(Andersson, 1988). Är det så i praktiken när vissa barn och ungdomar
påverkas starkt av sina föräldrars svårigheter? Föräldrarna, och deras
problem, får en stor makt över ungdomarna. Det är inte enbart ungdomarnas
egna prestationer och begåvning som avgör hur de ska klara skolan, utan de
påverkas i stor utsträckning av sin sociala situation som är beroende av
föräldrarnas problem, vilket känns orättvist. Vissa elever har ett
harmoniskt hem med studiemotiverade föräldrar och ett språk som påminner
om skolans, medan andra har en splittrad uppväxtmiljö och föräldrar som
inte räcker till, vilket innebär att barnet/tonåringen möter vitt skilda
normer mellan skola och hem (Andersson, 1988). Barn som är öppna och
verbala har oftare lättare för att få bra betyg än de som är
tillbakadragna eller störande (ibid.). För mig känns detta som ett faktum,
men ändå inte desto mindre viktigt att försöka ändra. Det är viktigt att
varje elev får samma chans till undervisning och bra betyg (och därmed
samma chans till arbete efter avslutat skolgång), oberoende av hurdana de
sociala förhållanden är som de kommer från. Att lösa detta problem fullt
ut är nog inte möjligt, men att ha kuratorer på skolorna som kan fånga upp
elever och hjälpa dem är en mycket bra start.
Under mitt veckolånga studiebesök mötte jag flera elever som kom till
skolkuratorn och talade om svårigheter relaterade till just de problem som
jag tagit upp här. Föräldrar med alkoholproblem liksom även i något fall
sexuella trakasserier nämndes. Så stora sociala problem att man inte
orkade bo hemma förekom också. Det fanns de elever som upplevde att de
inte hade någonstans att bo. En svår social grundsituation och sedan
kanske inte något hem att komma till, ännu mindre föräldrar att söka stöd
och hjälp hos, måste göra skolgången och studerandet nästan omöjligt även
för den mest begåvade elev. En elev hade inte kunnat bo hos någon av sina
(skilda) föräldrar och hade då provisoriskt valt att bo hos en annan
manlig släkting, som dock tagit upp ett vilande alkoholmissbruk och
sexuellt ofredat eleven. Att då kunna koncentrera sig på t.ex. engelska
glosor är ju inte att tänka på! Medan klasskamrater med ordnade
hemförhållanden kan studera i lugn och ro utan att behöva oroa sig för
mycket annat, samt kanske rent av få stöd och hjälp med både studier och
annat i dennes vardag.
Ett gemensamt drag hos barn som känner sig känslomässigt övergivna av sina
föräldrar är att de har svårt att lita på andra människor och att de har
svårt att knyta djupare kontakter med både vuxna och andra elever
(Andersson, 1999), vilket. troligen försvårar deras skolgång än mer, både
under lektionstid och under raster.
Missbruk och fattigdom
Att behöva oroa sig och inte veta hur framtiden eller rent av dagen skall
te sig är vanligt för barn i en familj med alkoholmissbruk (Wideberg,
1990). Att inte veta om föräldrarna är nyktra eller påverkade, om det
finns pengar och mat, om det ska bli våldsamheter eller inte (ibid.). Samt
att föräldrarna ofta inte har den mognad som krävs för att sätta gränser
för barnen och att ge dem den kärlek och omvårdnad de behöver (Liljegren
2000; Andersson, 1988). Att man själv som barn behöver bli förälder till
sina egna föräldrar, och sig själv, och klara så mycket mer än andra
jämnåriga behöver (Wideberg, 1999). Denna situation går troligen ut över
barnets studier och läxläsning.
En elev jag mötte under min praktikvecka hade ett problem som egentligen
var hennes föräldrars, fattigdom. Eleven hade blivit kallad till kuratorn
p.g.a. så stor frånvaro i idrott att denne riskerade IG eller streck i
betyg. Efter att ha samtalat en stund kom orsaken fram. Elevens familj
hade inte råd att köpa gymnastikskor och eleven hade då valt att frånvara
på lektionerna. Eleven hade bett föräldrarna flertalet gånger men inga
skor hade kunnat köpas. Jag har talat med en kvinnlig vän om hennes
skoltid där hon upplevde familjens ekonomiska situation svår. Hon
berättade följande för mig:
Jag har
vuxit upp i (för svenska förhållanden) extrem fattigdom och vet hur
oerhört mycket det påverkar hela ens liv - inte bara i skolan, utan även i
umgänget med vänner, släkt, främmande vuxna o.s.v. Det är svårt då man som
barn tar på sig en vuxens ansvar för en situation man inte kan påverka -
t.ex. just föräldrarnas ekonomi. I flera år höll jag på och gömde
räkningar för mina föräldrar. Jag blev skickad till släktingar för att
tigga pengar till mat, vilket kändes mycket otäckt. Ändå gjorde jag det -
för jag visste att det var minst lika otäckt för mina föräldrar! För att
inte tala om hur många timmar jag har tillbringat i livsmedelsbutiker,
räknande minsta öre för att försöka handla middagsmat åt familjen... Gissa
om jag har fått stå i kassan och skämmas över att pengarna inte räckte,
och därför blivit tvungen att be kassörskan ta bort varor. Det påverkar
mig än i dag.
Två av de
vanligaste kategorierna fattiga i dagens Sverige är ensamma mammor med
barn respektive invandrare. Tittar man på de ensamma mammorna och deras
barn bor de ofta i förhållande till sin inkomst dyrt för att känna sig
trygga för barnens skull. Ekonomin är knapp och man kan endast köpa det
mest nödvändiga. Man prioriterar barnen då det gäller konsumtion (Hjort,
2000). Tittar man på invandrarfamiljerna har de ofta det än mer knapert.
Här består konsumtionen mestadels av mat och kläder till barnen (ibid.).
Dessa gruppers position är utsatt och sårbar, men innehåller ändock ett
visst mått av kontroll över den egna vardagen och ekonomin (ibid.). Det
jag tänker här är att även om man bor i en fattig familj har man kanske
ändock en bättre ekonomisk plattform än om man är barn i en
missbrukarfamilj. I den fattiga familjen finns det lilla som finns. I
missbrukarfamiljen försvinner gärna pengarna på först och främst alkohol
och sedan ofta på olika saker när föräldrarna är påverkade och inte klarar
av att ta hand om sin ekonomi (Wideberg, 1990).
Att leva i en familj med missbruk tror jag är mycket svårt och betungande.
Att sedan kunna utföra ett skolarbete i den miljön tycks mig nästan
omöjligt. Detta känns ledsamt, då dessa ungdomar kan behöva bra betyg och
kunna gå vidare till studier eller arbete för att få komma från den miljö
de tvingas leva i. Trots att missbruk har hög legitimitet för
omhändertagande växer de flesta barn upp hos sina missbrukande föräldrar.
De får i allmänhet ingen hjälp alls, då missbruket ofta är dolt (Hindberg,
1999). Därför vill jag återigen påtala hur viktigt det är att man inte
ignorerar det viktiga sociala arbete skolkuratorerna utför och snarare
satsa på dem än dra in tjänster. Troligen är det så att det finns ännu
fler barn och ungdomar som behöver hjälp än de som söker, med tanke på
detta faktum att missbruk ofta är dolt. En orsak bakom att missbruket
hålls dolt kan vara att skam och skuldkänslor hos familjemedlemmarna, och
situationen döljs därför ofta bakom en prydlig fasad (Johansson, 2001).
I en missbrukarfamilj förekommer ofta misshandel, vanvård, sexuella
övergrepp och normlöshet (Johansson, 2001). Den missbrukande föräldern bär
ofta på skuldkänslor själv och är ofta därför extra ”snäll” gentemot
barnen i nyktert tillstånd (ibid.). Detta kan jag tänka mig gör det svårt
för barn och ungdomar att ta upp frågan med en utomstående förrän det gått
väldigt långt i missförhållandena i familjen. Något jag såg under mitt
studiebesök var hur fint kamrater stöttade de elever som hade problem,
både praktiskt och känslomässigt
Avslutning
Detta att alla elever till syvende och sist inte har samma möjlighet till
goda studieresultat, oavsett begåvning, är en extra viktig fråga tycker
jag då vi nu är på väg in i det postindustriella samhället. Här krävs
utbildning för att ha en chans till arbete - och för att få tillgång till
dessa studier krävs bra betyg, och för att få dem krävs en hyfsad
studiemiljö/social situation för eleven. Här finns det mycket att vara
uppmärksam på och försöka finna lösningar till. Kanske frukost på skolan
och studiesalar att kunna läsa läxor i på skolan om
eftermiddagarna/kvällarna kan vara en dellösning för dessa drabbade barn
och ungdomar på ett mycket stort socialt problem.
|