Ett sammandrag av boken - Motivationsarbete av Per Revstedt 

Är alla motiverade att ta emot eventuell hjälp/behandling? Om så inte är fallet – kan man ta emot hjälp om man inte är motiverad? Kan man bli motiverad om man inte är det? Dessa och en hel del andra frågor tas upp i boken ”Motivationsarbete” av Per Revstedt. 

Motivationsarbetet som beskrivs i denna bok bygger på en positiv människosyn, ett humanistiskt synsätt. Frågor som ställs i boken är om människan innerst inne är ond eller god, om hon är destruktiv eller konstruktiv i sig själv samt om människan är född med sina egenskaper eller om det är miljön som påverkar. Ett svar man ger är att människan innerst inne är god – alla har en positiv kärna som finns hos oss redan vid födseln. Det destruktiva är något som skapas av samspelet människa och miljö. Den människosyn som motivationsarbetet har är att människans innersta natur är konstruktiv, social, målinriktad och aktiv. Dessa fyra egenskaper skall ses som delar av en helhet – den positiva inre kärna vi alla bär på.  

Även den mest destruktiva och omotiverade klient har denna positiva kärna inom sig. Det finns inga hopplösa fall enligt dessa tankegångar. Tre saker, trossatser, att tänka på är enligt boken att: * Det finns inga hopplösa fall, *Det finns inga hopplösa situationer och *Att motivationsarbetaren har huvudansvaret för klientens motivation. 

Ett sätt jag uppfattade denna positiva människosyn på  är på ordvalet på en klient som inte har tillgång till sin motivation. Man kallar inte denne omotiverad utan istället latent motiverad! Man anser vidare att en persons positiva inre kärna är oförstörbar och att det  inte finns några hopplösa fall. Man ska dock inte uppfatta det som om känslan av hopplöshet hos behandlaren aldrig förekommer. Istället påpekas det att alla behandlare som möter dessa latent motiverade klienter upplever känslor av hopplöshet, men att utmaningen ligger i hur man handskas med dem. Man säger vidare att den positiva människosynen fungerar som en ”grundvaccination” mot att bli utbränd som behandlare. 

Alla människor är innerst inne motiverade. Bara det att hos vissa personer är denna motivation vilande/latent – den finns men den syns eller märks inte i handlingar utåt. Med en latent motiverad person menar man en person hos vilken de destruktiva krafterna har övertaget över de konstruktiva. Det innebär att personen inte är medveten om eller upplever att mer konstruktiva alternativ är möjliga för honom. Man menar att dessa personer inte är hjälpta av klassisk behandling/hjälp förrän de har fått kontakt med sin motivation – blivit manifest motiverade, som det benämns i boken. En sådan person upplever sig ha valmöjligheter. Han kan ha lika stora eller många problem som en latent motiverad person, skillnaden är att den manifest motiverade mer konstruktivt löser/ser lösningar på sina problem än den latent motiverade, vilken ser saken mer destruktivt. 

Latent motiverad kan man bli pga. av att man som barn inte fått hopp och tilltro förmedlat till sig, vilket kan leda till psykisk smärta som till sist blir en del av ens personlighet. Denna negativa självbild kan göra att livet rullar på i en negativ riktning med mobbing, dåliga skolresultat etc. Man kan dock leva efter sin positiva inre kärna som barn och ändå i vuxen ålder bli latent motiverad, eller att ens inre kärna inte är stark nog att klara av svårigheter man möter i vuxen ålder. 

Försvaret hos en latent motiverad klient har en dubbel funktion – dels att skydda mot smärta och dels som ett rop på hjälp. Den grundläggande funktionen hos försvaret är kontaktsökande. Man kallar försvaret kontaktrebus i motivationsarbetet. Det destruktiva kan ses som en omvandling av en smärta till något mer uthärdligt. För behandlaren gäller det att finna kontaktrebusen och att lösa den. Klienten vågar/kan inte be rakt ut om hjälp i rädsla för att bli sårad och besviken och provar att linda in sitt budskap till behandlaren. Då klienten tillåter sig att komma närmare behandlaren kommer han även närmare sig själv och därmed  börjar han även få kontakt med sin undanträngda smärta. Därför måste klienten försäkra sig om att han kan  känna förtroende för behandlaren innan han yppar något. Rebusen uttydd kan exempelvis vara så här ”Om du fortsätter att bry dig om mig när jag inte verkar vilja ha kontakt och förstår att jag egentligen vill ha hjälp, så litar jag på dig. Jag kommer så småningom att börja öppna mig, när jag testat dig färdigt.”. 

Av största vikt är att man måste försäkra sig om att det är en kontaktrebus man hör. Behandlar man en manifest motiverad klients uttalande som en rebus kan det få förödande konsekvenser påtalas det i boken flertalet gånger.  

Att tänka på vidare är att det inte bara är klienten som kan ha kontaktrebusar. Det kan även personal ha på exempelvis socialförvaltningen och behandlingshem. Liksom att ett familjehem kan ha en kontaktrebus gentemot socialförvaltningen angående ett barn. 

Det viktigaste i detta arbete är själva motivationsrelationen – relationen mellan socionom och klient, den personliga kontakten. Vilket kan innebära att man inte ska ta sig an en klient man inte tror sig klara av – då denne inte mår bra av ännu ett avvisande...