Vad innebär  makt och klass ...

Makt och klass

Vad är makt? Ja, på denna fråga finns nog många och olika svar. Foucault har sagt att ”Makt är ett nät av lättrubbade olikartade spända styrkeförhållande”.  Själv tänker jag att makt är då någon har möjlighet att bestämma över någon eller något. Makt kan nog i de allra flesta sammanhang översättas med kontroll, som är någonting vi alla berörs av - kontroll/brist på kontroll över våra liv, våra arbeten, våra ekonomier etc.

Klass, vad är det? Ja, olika grupperingar i samhället, ofta uppdelade efter arbete, inkomst och utbildning. Marx talade om proletärer och kapitalister. Socialgrupper/klasser i vårt eget samhälle har varit arbetarklass, medelklass och överklass eller socialgrupp 1, 2 och 3. Numera har man dock börjat överge den typen av indelning och anser att det finns andra grupper i samhället såsom etniska grupper, genus, åldrar mm som är minst lika viktiga.

Makt förekommer överallt i samhället, i stort och i smått. Fast först av allt går nog våra tan­kar till politik då man hör ordet makt i vardagslag. Så låt oss titta på det lite först. Politik är en strid mellan olika grupper om hur samhället bör vara ordnat. Ett huvudbegrepp inom politiken är, naturligtvis, makt. Vilket är att ha kontroll över andras beteende, genom användning av positiva och negativa sanktioner. Sedan lång tid tillbaks är det huvudsakliga instrumentet för att kunna kontrollera och reglera människorna i ett samhälle att ha kontroll över stadsappara­ten. ”Staten är den organisation i samhället som skaffat sig monopol på användning av legi­timt fysiskt våld” har Weber sagt. Så den som vill ha sin vilja upphöjd till lag måste skaffa sig kontroll över staten. (”Politiska ideologier i vår tid” Reidar Larsson). Betänker man detta är det ju otroligt viktigt att man har ett fungerande valsystem till ett lands regim, så man får ”rätt man på rätt plats”. Frågan är dock om det är hos politikerna som den egentliga makten ligger i dagens globala samhälle eller om den ligger hos den globala ekonomin eller hos media. Just media har en stor makt/roll även inför ett regimval, vad de visar och inte visa/skriver spelar en avgörande roll för valresultatet. Skrämmande då att media i världen kontrolleras av en liten grupp personer, till vilken inga val finnes – utan de väljer sig själva till att ha denna makt ge­nom ex att de har möjlighet att finansiera den.

Makt och klass - för Marx gick dessa begrepp ihop. Allt i samhället var avhängt på ekonomi och på klasskillnader. Enligt Marx fanns två stora klasser - borgarklass och arbetarklass. De två grupper som skulle bildas inför ”den sista striden”/revolutionen. Enligt Marx var ekonomi viktig och skilde de två klasserna åt, samt vem som hade makten. I hans delteori om bas och överbyggnad fanns kapitalet hos de välbärgade, dvs. pengar, jord, produktionsmedlen, utbild­ning. Han hade även en tanke om klassmedvetande. Man måste se/känna att det finns olika klasser, då leder det till en polarisering och revolution. Vet man inte om klasserna händer inget. Marx trodde att den första revolutionen bli i England, beroende på att det var där den industriella revolutionen kom först. Så blev det inte? Varför? På en föreläs­ning kom vi fram till att en orsak kan vara att just i England finns en ”viss känsla för över­klassen”. I boken ”Sociologi och moral” (Keith Tester) skrivs om moral, nu och på den vikto­rianska tiden i England. ” I slutet av 1800-talet var England ett mer hövligt, mer fredligt och mer mänskligt samhälle än vad det hade varit tidigare. Medelklassens uppförande och värde­ringar hade trängt in i stora delar av arbetarklassen”. Jag menar här att medelkassen utövat makt gentemot arbetarklassen genom att påföra dem sina värderingar mm och gjort dessa till samhällets norm. Är det kanske bland annat detta fenomen som märks än i dag i England, där arbetarklassen hyllar sitt kungahus – och inte gjort revolution. Är det för sent? Att vara arbe­tarklass i dagens England är inte helt enkelt, efter vad jag läst i John Pilgers bok ”Den dolda dagordningen”. Hamnarbetare förhindras strejka och unga ensamstående mammor får varken vettig möjlighet till utbildning, arbete eller bostad

Vad har andra än Marx tänk om detta med makt?

1513 skrev Machiavelli en bok som hette ”Fursten”. Den var en programförklaring för hur man ska agera som enväldig makthavare. Denna bok har visst läst mycket under åren sedan dess. Ordet demokrati har inte fått den positiva klang som det har idag förrän långt senare i historien, efter vad jag förstått, kanske efter franska revolutionen. Vad jag tänker är att om någon givit ut en bok på detta tema idag, instruktionsbok i envälde, skulle han nog ha blivit föga populär. Vi är ju inte så förtjusta i exempelvis diktatorn Saddam Hussein idag, utan hyl­lar väl mer en demokratisk ledare. Många tycker även att Saddams motståndare Bush är för lite demokratisk för att kunna hyllas. 1748 kom en annan skrift, som kan ses som en strids­skrift mot Machiavellis. Den hette ”Lagarnas anda” och skrevs av Montesquieu. Denna bok beskrev hur man skulle fördela makt, för att just förhindra envälde. Nu har vi bara ca fyrtio år kvar till franska revolutionen, kanske det är det som inverkar, en ny anda i samhället måhända – det temporala perspektivet. 1955 kommer C W Mills med ”Makteliten” där det menas på att det finns tre stora maktkomplex som styr/har makt i samhället: ekonomi, politik och militär – det militärekonomiska komplexet. Har man nu helt övergett tanken på envälde och ser att makten ligger hos många olika aktörer? På en föreläsning konstaterade vi att man även får läggas till media som en fjärde maktfaktor. Enligt många har media idag samma makt som kyrkan hade på medeltiden, styr vad vi ska tycka.

Webers idelatyper för makthavare låter lovvärd (början av 1900-talet). Man ska försöka få en ”legitim makthavare”, objektiv och rättvis. En makthavare rekryterad på grundval av kom­petens, med skriftliga avtal, ha posten som huvudsakligt yrke, ska finnas ett styrt avancemang och fast lön och pension. Detta för att bl.a. motverka nepotism/svågerpolitik. Ej heller idag är vi dock helt fria från sådant - man ska gärna komma från rätt släkt och ha gått på rätt skolor, ha kontakter/socialt kapital, för att kunna avancera inom makten. Weber vidgar även Marx maktbegrepp, som ju var väldigt fixerat på ekonomi, till att inkludera: ekonomisk makt – klassmakt, politiska makten – partimakten och statusmakt – utbildning. Makro – samhälls­makt/strukturell – samhälle: ekonomi, politik och media, meso – organisationsnivå och mikro – individ och gruppmakt/intentionell makt –maktresurser för individen: pengar + annat kapital ex socialt.

Vidare tänker sig Weber att det finns relationell makt (och situationell) på så vis att person B följer person As vilja trots att A och B tycker olika, men B är rationell (har alltså mer att vinna av att lyda A än inte). A har sanktionsmedel – oftast bestraffning (ska dock ej utövas, då förlorar A makten över B). Makt kommer enligt Weber ovanifrån. Auktoritet kommer där­emot underifrån – B ger A auktoritet pga. ex kunskap, legitimerad makt

Ett annat maktbegrepp är makttriangeln som Franzén skriver om i ”Samhällsproblem” (Goldberg). I den utgår han från diskurs, resurs och kontext. Han tänker sig maktens triangel som liksidig med begreppen på de tre sidorna. Den skall uppfattas som om den snurrar kring triangelns centrum, makten. Den makt han beskriver i denna triangel är det relationella makt­begreppet. Han konstaterar att makt är något vi kan räkna med finns i alla typer av relationer, samt att makten verkar genom relationer. Med det relationella maktbegreppet blir aldrig makt något man kan gripa/ett ting. Makten har en produktiv roll, den åstadkommer något, den gör att något upprätthålls eller skapas - alltså något positivt. Den i vardagen så ofta negativa upp­fattningen om makt är typiskt västerländsk. Makten kan visserligen inskränka rättigheter, men kan även ge frihet. Finns makt finns motstånd. Till och med ointresse kan vara ett sätta att göra motstånd på. Man ska inte se makten som något absolut. Maktskillnader är relativa, ofta beror de på samanhanget. Makten är rörlig. Vi utövar makt och motstånd hela tiden. Gamla maktförhållanden raseras och nya kommer till. Makt är ett rörligt fenomen. Makt finns inte enbart där det protesteras och argumenteras, lugn och tystnad är ofta tecken på makt. Detta relationella maktbegrepp beskriv, som sagt, med hjälp av en triangel. I triangeln är alla tre sidorna lika stora och lika långt från centrum. I verkligheten kan en av de tre sidorna domi­nera i en maktsituation, men alla tre (diskurs, kontext och resurser) områdena är alltid med. Att resurser och makt hör ihop är för de flesta självklart. Att kontexten, samanhanget, är vik­tigt är nog lika självklart. Diskursen skapar våra föreställningar och är ett slags anvisningar på hur vi ska se och förstå. När man ska använda makttriangeln ska man först försöka identifiera relationerna i situationen, sedan sätta makttriangeln i snurrning för att öppna för en analys av maktprocessen. Bäst är dock att låta triangeln sätta snurr på sig.

Två ytterligare maktbegrepp är intentionell makt och strukturell makt. Intentionell makt kan sammanfattas i att någon har makt och handlar med bestämda avsikter, vilka även kan kallas mål eller intressen. Strukturell makt handlar om förhållandet mellan två eller fler parter samt över- och underordning. Någon härskar över någon annan. Enligt det strukturella makt­begreppet består samhället av bestämda förhållanden mellan olika positioner, vilka i sin tur bestämmer de flesta andra förhållandena i samhället såsom exempelvis klasstrukturen eller socialt kön/genus som i sin tur fördelar samhällets individer i olika och ojämlika positioner. Det relationella maktbegreppet går mellan det intentionella och det strukturella maktbegreppen. (Franzén, i Goldbergs bok ”Samhällsproblem”)

I boken ”Perspektiv på sociala problem” (Meeuwisse och Swärd) finns ett kapitel om den ”osynliga makten”. En makt som förekommer på organisationsnivå/mesonivå, bl.a. i mötet mellan en socionom och en hjälpsökande. Denna makt kan uppfattas som osynlig, den ”sitter i väggarna”. I och med att den inte är synlig blir den svårare att försvara sig mot. Bourdieu sa att samhället är uppbyggt av olika fält och att varje fält har sin doxa, dvs. sina egna regler, rutiner och föreställningar om vad som är rätt och fel, normalt och onormalt etc. Enligt Bour­dieu styrs doxan ofta av konservativa krafter, man lotsas in på en ny arbetsplats av dem som redan är där och inne i de tankebanor som den organisationen står för – deras doxa. Doxa samanfaller alltid med maktutövning. Här ska man tänka på att även klienten, ex en missbru­kare, har sin doxa i sitt sociala fält. En erfaren klient kan utnyttja en form av makt som han har av sin erfarenhet mot en ny socialsekreterare. Ett annat begrepp som passar in här kring makt och socialt arbete (och skrivs om i samma kapitel) är Foucaults ”pastoralmakt”. En makt/ett begrepp som kommer från den gammalkristna kyrkan. En form av makt som prästen utövade för att kunna hjälpa församlingen till frälsning, vilket krävde full kontroll av indivi­den, men även självuppoffrande av prästen, för att kunna hjälpa. Denna pastorala makt har levt kvar i dagens välfärdssamhälles institutioner. Målet för maktutövningen har dock ändrats, nu vill man hjälpa människorna här och nu – inte efter döden. Pastoralmakten har dock behål­lit sin ursprungliga funktion av att både kontrollera och hjälpa. Pastoralmakten idag handlar om ”det goda livet”, och vem vill inte ta del av det? Liksom alla förutsattes vilja bli frälsta förr. Jag tänker att de värderingar som styr socialarbetaren kanske är medelklassens medan den hjälpsökande kanske kommer från arbetarklassen och att här utövas makt…

Mina egna tankar om makt och klass, hur är de?  Ja, att makt är något den kan ha/få/ta som har någon form av, låt oss kalla det kapital, som inte den stora gruppen har. Det kan vara pengar, kunskap eller annat. Mängd kan också ge makt – ex. arbetarna som kom samman i grupp vid industriella revolutionen fick makt genom att vara många/samlade (vilket även ”Bamse, världens starkaste björn” ofta påpekar i barnserietidningen att – tillsammans kan man). Detta kan även gälla på mikronivå. Jag har både läst om och själv fått uppleva att tvil­lingar får ovanligt stor barnmakt i en familj.  Har man två barn i samma ålder har de ofta lik­nande intressen/behov. Därigenom har de betydligt större chans att få sin vilja genom mot föräldrarna än ex ett syskonpar med fyra år mellan och därmed olika intressen/mål. Total av­saknad av empati, som exempelvis en psykopat har, det ger också makt – sådan makt som kommer ovanifrån. Jag tror att motsatsen, lyhördhet, också ger makt, eller auktoritet, som kommer underifrån. För att få makt måste man nästan ha tillgång till de saker som oftast är förbehållna de i de övre samhällsklasserna, som ex. pengar, utbildning, kontakter och språk. Makt kan organiseras/struktureras på olika vis. Män lär inordna sig i hierarkiska strukturer, medan kvinnor gärna formerar sig i platta/demokratiska organisationer.

Att språk och skolresultat (det kapital som ofta behövs för att kunna få/ta makt) till stor del formas av den socialklass man kommer från tycker jag att följande undersökning visar. På pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet undersökte bl.a. Göran Lassbo på 80-talet enföräldersfamiljerna som uppväxtmiljö. Man jämförde familjer med en förälder och de med två föräldrar. Resultatet av denna undersökning blev inte det man väntat, det vill säga att bar­nen i enföräldersfamiljerna fungerade sämre i skolan än de barn som bodde med båda sina föräldrar, skillnaderna mellan de olika grupperna var ytterst små. Då man istället grupperade familjerna efter mödrarnas utbildningsnivå blev skillnaderna tydliga. Barnen till de högutbil­dade mödrarna låg klart mycket bättre till, speciellt då det gällde kognitiv utveckling. Dessa barn hade lättare för att läsa, skriva och räkna samt även för att koncentrera sig. (”Jävlar anamma, mamma!” av Inger Jalakas ). Jag tycker, som sagt, att man kan se stora paralleller mellan makt och klass. För att få makt måste man nästan tillhöra en hög samhällsklass (och därmed få tillgång till det kapital man behöver), om man inte utnyttjar fenomenet att många ger makt – ”Proletärer förenen eder!” som Marx uttryckte det.

Till sist vill jag bara fundera lite kring Internet och makt. Vad gör detta medium med vårt samhälle och var hamnar makten? Ja, därom finns många olika uppfattningar och ingen kan ju veta vad som komma skall, fundera kan man ju dock alltid. Kommer Internet att innebära en koncentration av makt till ett fåtal eller kommer det tvärtom att leda till spridning av makten? Kommer Internet att leda till ökad eller minskad gemenskap? Vad man kan anta tycka sig se är att de geografiska gränserna minskar i betydelse med Internet. Samt att gränsöverskridande och globala krafter blir mer bestämmande. Världen blir mindre. Allt mer i våra liv bestäms bortom vår egen bakgård, bostadsort eller nation. Det finns dem som kallar Internets intåg för en ny revolution som ska ge oss befrielse i tid och rum, till skillnad från den industriella som enligt dem gav oss befrielse från muskelkraftens begränsningar. Med Internet behöver inte saker ske på bestämda platser och vid vissa tidpunkter. Vi behöver inte befinna oss på samma plats vid samma tid för att kunna samarbeta kring ex politik men även social samvaro. Fast vad händer då tid och rum inte längre ger struktur i livet som den gjort och vad händer med våra institutioner som är uppbyggda kring den strukturen? Vad händer med demokrati, rättvisa, normbildning mm i ett samhälle med Internet? Vart tar demokratin vägen då beslut tas bortom nationalstaten? Vad händer med rättvisan när det är de globala marknadsprocesserna som styr och inte nationella ekonomier? Vad händer med normbildningen då man med ett knapptryck kan nå allt från trevliga och intressanta sidor till barnporr och bombrecept? (”Internetrevolutioner” av Lennart Nordfors & Bengt Levin). Ja, dessa frågor tycker jag är viktiga att tänka på…