Centrala begrepp i existentiell psykologi –
ansvar, vilja och självbestämmande
 

Existentialismens tre begrepp ansvar, vilja och självbestämmande springer alla från ordet VAL, som enligt existentialismen är något man själv alltid har möjlighet att göra.

 Ansvar: i ordet ansvar ligger tanken att man svarar på ett krav eller ett tryck från omvärlden.  Att ta ansvar betyder att man tar konsekvenserna av sitt handlande. En människa kan känna ansvar för en annan människa, för världen och för sitt eget liv.

• Att känna ansvar för en annan människa innebär att man finns till hands för denne person – att man är närvarande för den andre. Visar omsorg, att vilja den andre väl.
• Att känna ansvar för världen – engagera sig i stora frågor – innebär att man låter sig oroas, att man känner ett ömsesidigt beroende med den övriga världen.
• Att ta ansvar för det egna livet innebär att man förstår/är medveten om att man själv är ansvarig för händelser omkring en, man har själv valt dem. Individen skapar den värld han/hon lever i. Att ta ansvar för sitt liv innebär att känna vid sitt sätt att leva, sina val och sina fel.

Vilja: En persons vilja leder till en handling, man måste vilja något för att handla - en process som startar i lust eller önskan och som övergår i vilja och slutligen omsätts i beslut och ansvar.

Viljan och eventuellt bristen på denna blir betydelsefull för hur en persons liv ter sig.  Det är viktigt att stärka viljan för att få förmågan att kunna fatta beslut.

I begreppet vilja ingår även att kunna inse att ett beslut blir förlusten av en annan möjlighet - förmågan att ge avkall. Viljan är viktig.  

Självbestämmande: Denna teori ger stort utrymme för möjligheten att bestämma själv (vid val där man kan använda vilja och visa ansvar). Teorins budskap är att man själv kan styra sitt liv! Samt att man behöver göra detta för att må bra – väljer man att leva utan att ta eget initiativ (eller ansvar) och gör som ”man” bör göra går detta ut över ens välbefinnande.

Den existentiella uppfattningen är att en människa inte har en enda, utan många potentiella barndomar (som är viktiga då man använder dem för att definiera vem man är), att man själv ”väljer” vilka och vad av dem man minns.