Här har jag sammanfattat BRIS historik, kanske med betoning på region Syd.
(skrivet i oktober 2004 och något uppdaterat senare...)

1970-tal

1971 bildas BRIS som en aktionsgrupp, som en reaktion på att en 3-årig flicka blivit misshandlad till döds av sin styvfar. Detta fall blev uppmärksammat – samhället visste flickan hade det dåligt. Detta var varken första eller sista gången något sådant här inträffat, men detta blev på något sätt droppen som fick kannan att rinna över för många. På denna tid var det tillåtet att slå sina barn i uppfostrande syfte i Sverige – men inte att misshandla…

De som startade det som senare skulle bli BRIS var barnboksförfattaren Gunnel Linde och TV-producenten Berit Hedeby.

Man anordnade en provokativ utställning på Kulturhuset i Stockholm med foton på barn som misshandlats – den blev uppmärksammad och visades senare även på andra orter i landet. Under utställningen kunde engagerade personer anteckna sig för att arbeta med frågan. Av detta blev ett underlag för att starta föreningen BRIS – Barnens Rätt I Samhället. Föreningen startades i Stockholm och en lokal avdelning startades i Göteborg.

Föreningens uppgift skulle i första hand vara att bilda opinion mot att barn blir slagna, samt att ta emot och vidarebefordra anmälningar om barn som far illa till dåvarande Barnavårdsnämnden, numera Socialförvaltningen. På den tiden kunde inte privatpersoner göra anonyma anmälningar men BRIS såg ett behov att kunna göra det och man kringgick denna bestämmelse genom att skapa möjligheten att ringa till BRIS och informera och att föreningen sedan gjorde anmälan till samhället i BRIS namn. En av BRIS uppgifter, både då och nu, är att driva på myndigheterna för att se vad som görs för de anmälda barnen.

BRIS såg sig till en början som en kamporganisation. Att flera personer i ledningen hade anknytning till media utnyttjades.

1972 (1 sept.) öppnas en jourtelefon för att ta emot anmälningar och frågor från allmänheten – för vuxna – två kvällar i veckan.

BRIS arbetade med (och arbetar med) andra frågor. Frågor som man ansåg var eftersatta var ex barn på sjukhus (att inte föräldrarna får sova och vara hos barnen) och föräldrautbildning.

Under 70-talet behandlas barnfrågor med stort intresse och i många sammanhang. Att barn utsattes för misshandel och övergrepp var dock ännu ett till stora delar ”bortglömt” fenomen.

Från 1974 åläggs BRIS en ständigt återkommande uppgift från samhällets sida - att granska och kommentera utredningsförslag.

BRIS genomgång av den svenska lagstiftningen resulterade i ett förslag till ändringar som man presenterade i början av år 1977. Bland förslagen fanns ett klart förbud mot ”kroppslig bestraffning eller kränkande behandling”. Citat från vad barn sagt i jourtelefonen användes för att stärka argumentationen. BRIS föreslog också att barnet fick ett ombud som det kunde etablera förtroende för och våga tala med och som sedan kan hjälpte barnet att föra sin talan.

BRIS tog initiativ till en utställning – Våld föder våld – på Kulturhuset i Stockholm 1977 i samarbete med Rädda Barnen och Svenska Freds- och skiljedomsföreningen. Utställningen blev omtalad och sågs av många. Anmälningarna till BRIS om barn som for illa ökade påfallande mycket efter den utställningen.

Regeringen tillsatte den parlamentariska Barnets Rätt utredningen i februari 1977 och Gunnel Linde utsågs att vara utredningsgruppens sakkunniga.

Barnets Rätts utredning la i december 1977 fram sitt förslag till förbud mot aga. I Föräldrabalken (6 kap 3§) föreslås det stå ”Barnet får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”

Lagförslaget debatterades livligt och blev väl känt. I riksdagen röstades det genom med stort stöd 1978 och trädde i kraft 1 juli 1979.

Förbudet mot aga väckte internationell uppståndelse – både med beundran och med löje…

Annat BRIS arbetade med 1979 var att barn far illa av föräldrars alkoholmissbruk och att detta kan innebära psykisk misshandel för barnet. BRIS påtalade även återigen behovet av att barns vilja i vårdnads- och umgängesfrågor respekteras.

Sexuella övergrepp mot barn började uppmärksammas i slutet av 70-talet bl.a. efter en amerikansk undersökning som presenterats på en Rädda Barnen konferens.

1980-tal

BRIS telefon för vuxna började att allt mer även användas av barn. De hade funnit en plats, BRIS, som talar om att de (barnen) har en rätt – Barnets Rätt I Samhället. 1980 separeras vuxentelefonen och Barnens hjälptelefon, BHT. Den särskilda telefonen för barn öppnas och får ett 08- nummer i oktober 1980. Möjligheterna för barn att nå BRIS blir mycket större.

1982 hände flera olika saker:

Barnavårdslagstiftningen byttes ut mot Socialtjänstlagen, SoL, och Lagen om vård av unga, LVU.

Barn över 15 år fick från och med nu föra sin egen talan och barn kunde få eget biträde om det var uppenbart att barn och vuxna har motstridiga intressen.

Det klarlades att sekretess ska brytas av anmälningsplikt och att anmälningsplikt grundar sig på misstanke – inte enbart fakta. Anmälningar kan från och med nu göras anonymt.

Kring skiftet mellan 70 och 80 talet finns i Sverige ingen kunskap eller beredskap att hantera att frågan om sexuella övergrepp ”upptäcks”. BRIS ägnar sig under de första åren på 80-talet åt att belysa frågan om sexuella övergrepp mot barn.

1985 organiserar BRIS en internationell konferens om sexuella övergrepp inom familjen tillsammans med Stockholms universitet.

1985 presenterar BRIS-ordförande (Lena Feuk) ett förslag om att den som förgripit sig på sitt barn som alternativ till straff ska kunna få behandling. Detta skulle kunna betyda/leda till att situationen för det utsatta barnet verkligen skulle kunna förbättras.

Att barn far illa kring skilsmässor med bråk om vårdnad, umgänge och underhåll blir tydligt i telefonen. Lika tydligt blir att rättsordningen i skilsmässomål inte tillvaratar barnens intresse. 1985 föreslår därför Gunnel Linde att särskilda familjedomstolar ska inrättas.

1986 hålls ett extra årsmöte för att ombilda BRIS-föreningarna till ett riksförbund.

1987 bildas BRIS region Syd med kansli i Malmö. Året efter bildas BRIS Nord med kansli i Umeå. Nu finns de fem regioner som är än idag – Syd (Malmö), Väst (Göteborg), Öst (Norrköping), Mitt (Stockholm) och Norr (Umeå).

1987 kommer som ett ”officiellt erkännande” - ett statligt anslag till organisationen. BRIS får en miljon kronor i tre år. Detta möjliggör att man kan skaffa ett rikstäckande och gratis telefonnummer till Barnens hjälptelefon.

Från och med nu alternerar man runt på de olika regionerna med olika ansvarsdagar för telefonen.

1989 (20 nov) antar FN konventionen om barns rättigheter. Sveriges regering är den första ratificera den.

1990 –talet

Barnkonventionen ska bli känd. Ett sätt BRIS gör detta på är genom projektet ”Våga berätta”. Tanken med projektet är att om fler barn vet vart de ska vända sig när de har svårigheter och dessa ställen känner till sina skyldigheter vågar fler barn att berätta om sina problem. Projektet startat 1991 och håller på i tre år.

1991 är det tjugoårsjubileum för BRIS. Detta firas med hopp – 120 155 barn och vuxna hoppade över hela landet och tog en plats i Guinness Rekordbok :)

Samtalsmängden ökar ständigt.

Informationen BRIS får sig till del genom alla olika kontakter med både barn och vuxna publiceras from 1991 årligen i BRIS-rapporten.

1991 beslutas om stora neddragningar inom den allmänna välfärden, men regeringen föreslår likväl en särskild myndighet för att bevaka barnfrågor – BO, barnombudsmannen. Den första BO kommer från BRIS – kanslichefen Louise Sylwander.

1993 är projektet ”Våga berätta” slut och det visar sig bl.a. att det förekommer mobbing på praktiskt taget alla skolor i landet, men att mindre än hälften av dem har en plan för hur de ska hantera mobbing. I Barnens hjälptelefon handlar allt fler samtal om mobbing. BRIS kräver i en skrivelse till Riksdagens utbildningsutskott en mobbingfri skola bl.a. baserad på barnkonventionen och arbetsmiljölagen. Läroplanen som antas året efter uppfyller delvis dessa krav.

1993 dömer Stockholm tingsrätt två män för att ha spridit pornografiska filmer med barn. BRIS, liksom flera andra barnorganisationer, reagerar och en opinionsbildning för en lagändring bildas.

1994 får BRIS Rådgivningstelefon ett rikstäckande betalnummer och jouren fördelas mellan de fem regionerna. Telefonlinjen kallas nu ”BRIS Vuxentelefon – om barn”. Uppgiften är att framhålla barnets situation i de konflikter de vuxna tar upp – barnperspektivet. Hit kan alla vuxna som oroar sig något barn ringa, inte bara föräldrar.

1995 får barn en viss rätt att komma till tals i frågor som rör dem i samband med vårdnad och umgänge. Det är fortfarande en mycket begränsad rätt och det är bara föräldrarna som ses som parter i tvisten.

1996 uppvaktar BRIS invandrarministern om att lagen om vård av unga ska ha företräde framför utlänningslagen – som en reaktion på flera fall där asylsökande barn farit illa som en följd av svenska myndigheters handläggning.

1997 uppvaktar BRIS justitieministern med krav på att ingen form av pornografi med barn ska ha grundlagsskydd och att innehav av dokumenterade övergrepp ska kriminaliseras. Detta beslutar riksdagen året därpå. Därmed är i princip all befattning med pornografi med barn straffbart i Sverige.

Mobbing är ständigt ett av de allra vanligaste problemen som barn och unga ringer om till Barnens hjälptelefon. From 1997 anordnar BRIS anti-mobbingseminarier för skolfolk runt om i landet.

1997 byter Barnens hjälptelefon nummer till 0200 230 230 – (nuvarande) gratis och anonymt (syns inte ens att barnet ringt på familjens telefonräkning).

1998 började BRIS dela ut idolkorten till skolorna (årskurs 6).

2000 - talet

2000 görs en om fattande genomlysning av den växande organisationen för att skapa förutsättningar för ”ett BRIS”.

Som en följd av den ökade professionaliseringen anställs år 2000 en juristtjänst med inriktning på barnrättsfrågor vid riksförbundet.

2001 lanserar BRIS sin nya hemsida och då öppnas ett säkert och anonymt sätt för barn att skriva till och få svar av BRIS, ”BRIS-mejlen” – som vuxit fram genom att barn sett en mejladress på BRIS hemsida och börjat skriva till den om sina problem.

Hösten 2002 kom BRIS-boken, en bok med 23 berättelser/sagor för barn i åldern 6 – 12 år. Till denna bok finns även en lärarhandledning.

2002 – 2003 fanns ett projekt som bland annat resulterade i broschyren ”Barn” som beskriver på 16 olika språk vad BRIS är – då det uppdagades i projektet att föräldrar med invandrarbakgrund inte vet vad BRIS innebär. Därefter startades ett fortsättningsprojekt i region Syd som heter ”Vuxna emellan” som i sin tur följdes projektet "Vuxensamtalare". Ett projekt med målgruppen vuxna som studerar Svenska för invandrare, men även andra som finner att materialet är av intresse. 

BRIS Malmö har lite specialiserat sig på projekt och har även haft ett intressant projekt som hette ”Alima” och behandlade frågor kring flickor (och pojkar) som levde i familjer med patriarkariska strukturer. Projektet syftade till situationen för ungdomar som lever i patriarkala strukturer präglade av kontroll och hederstänkande.

Under 2003 uppmärksammade BRIS en enorm ökning av framförallt mejl från flickor som mådde psykiskt dåligt och har ett självskadebeteende. I samarbete med Barnskyddsdelegationen och SPEC (Suicidprevention och efterlevandestöd) startade BRIS ett projekt kring denna fråga..

Under 2004 har arbetade BRIS med en utökning av Vuxentelefonen, så att den numera har öppet mellan klockan 10 och 13 måndag till fredag.

Man har även sett över öppettiderna kring Barnens hjälptelefon som numera är öppen sex timmar varje vardag och lite mindre på helger.

2008 startar en BRIS-chatt.

BRIS hemsida har adressen: http://www.bris.se/