ÅLDERSSKILLNAD

Hon läste på det gamla tidningsurklippet hon funnit i sin byrå. Där stod ett vackert citat - "Fall ej körsbärsblom, din rörelse kan väcka hösten".

Framför sig såg hon en bild, fylld av vita och rosa körsbärsblommor. De var överallt, men skingrades och en ljusblå himmel skymtade fram. På en trädgårds-gång går, eller snarare tultar, en liten flicka fram. Hon är tätt följd av en liten svart hundvalp. Den tassar fram bakom flickan, men gör små egna utflykter då och då för att undersöka något. Flickan stannar till vid en vacker vit ros. Hon sträcker ut sin lilla hand och känner på den. Genast är valpen där och nosar lite förundrad över att flickan finner denna rosen så intressant. Flickan griper tag om rosen och plockar loss den. Sedan springer hon glatt mot huset med rosen i hand och hundvalpen skuttandes kring sig...

Den unga kvinnan vaknar upp ur sin dagdröm av att en fuktig nos puffar på hennes hand. Det är samma hund som glatt skuttat runt i hennes tankar. Nu är hon en mycket gammal och stillsam hund, men lika trogen sin matte. Hunden tränger dig upp i hennes knä och nosar henne intensivt i ansiktet. Det var inte så ofta de sågs numera, flickan hade alltmer annat att göra. Hon hade nyligen flyttat till en liten lägenhet inne i staden för att kunna gå på den utbildning hon ville. "Då har du det bättre här hos mamma", sa hon och strök hunden över ryggen. Nöjd med att äntligen få full uppmärksamhet la sig hunden bredvid sin matte. Flickan föll åter i tankar över det vackra citatet hon funnit. Det uppskattade inte hunden utan gäspade på det pockande sätt hon alltid gjort då hon velat bli ompysslad.

Då den unga kvinnan åter tittade på sin gamla vän var hennes ögon blanka av tårar. Hon hade kommit att tänka på att citatet hon funnit kanske kunde upplevas på ett annat sätt med. Hösten det stod om kunde lika gärna vara ålderns höst och den hade hennes barndomsvän kommit in i långt innan hon själv ens blivit vuxen.

"Oh! Malin, varför kan du inte alltid vara hos mig!" utbrast hon och kramade om hunden, som var lika förvånad över denna plötsliga sinnesförändring som hon en gång blivit över flickans intresse för den vita rosen för många år sedan. Hon slickade sin matte på kinden för att trösta. Den unga kvinnan log genom en ridå av tårar och kramade sin bästa vän ännu hårdare...