Fyra olika perspektiv på kriser:

Jämförelse av fyra perspektiv på kris – den existentiella-, katharsis-, psykodynamiska- och PTSD-uppfattningen.

* Katharsisuppfattningen – här tänker man sig att kris och sorg är så allvarliga händelser i en persons liv att det behövs speciella åtgärder för att sorgen ska komma till uttryck. Den drabbade måste fås att erkänna sin förlust och uttrycka de känslor som är sammankopplade med läkeprocessen. Gråt anses som ett viktigt inslag i läkeprocessen. Det är denna uppfattning som ligger bakom de organiserade sörjandegrupper som vissa församlingar och patientföreningar och andra ordnar för krisdrabbade. (Jacobsen, 2003)

* Den psykodynamiska uppfattningen – här tycker man att det är av stor vikt att undersöka samspelet mellan den akuta krisreaktionen och personens tidiga barndomsupplevelser. Man menar att våra krisreaktioner är formade av våra barndomserfarenheter. Här kan det ofta behövas individuella, långvariga krisbehandlingar där man ser på de nuvarande problemen i ljuset av barndomens skador och kränkningar. (Jacobsen, 2003)

* PTSD-uppfattningen – här betraktar man krisen som ett resultat av ett akut trauma som drabbar utifrån. Man finner personens barndomshistoria mindre betydelsefull. Man anser att det gäller att i görligaste mån undvika trauman och om det likväl inträffar försöka reparera dem så snabbt som möjligt – genom att bland annat bygga ut samhällets krisberedskap och ge alla krisdrabbade effektiv hjälp, ofta arbetar man med en kognitiv terapi. (Jacobsen, 2003)

* Den existentiella uppfattningen – Enligt detta synsätt tillhör kriser livet. "Att vara i kris är något extraordinärt, våldsamt och påtagligt. Men det hör, som tidigare nämnts, till livet." (Jacobsen, 2003, sid. 50) Man anser att en människa som inte upplevt kriser saknar en dimension i tillvaron. Motgångar kommer förr eller senare resonerar man och att lära sig att hantera dem är betydelsefullt. Man ser krisen som en öppning för nya möjligheter. Även om krisen varit tung för personen tänker man att varje situation innehåller både smärta och möjlighet - vägen till möjligheterna går via smärtan, från det negativa till det positiva. (Jacobsen, 2003) Något jag själv blev väldigt förtjust i då jag läste boken är detta citat - "Om det endast finns utrymme för det lättsamma och välkontrollerade, finns det i själva verket inte plats för människan". (Jacobsen, sid. 38, 2003)

  Hur ser den existentiella uppfattningen på de andra teorierna?  Man samtycker inte med Katharsisuppfattningen – utan tycker att varje människa har sitt egna sätta att komma till rätta med sina förluster. Man tycker det är onödigt att man ska pressas att ta ett avsked om man hellre vill bevara minnet av den döde inom sig. Man motsäger sig även att man ska konfronteras med förluster på ett till synes schematiskt vis – man menar att man aldrig kan veta vad en annan människa behöver förrän man stillsamt och lugnt fått henne att öppna sig och man på så vis kan få tillgång till hennes upplevelsevärld. Att tvinga på någon att konfronteras med sin förlust ser existentialismen som ett övergrepp/en kränkning. I relation till den psykodynamiska uppfattningen protesterar existentialismen mot att barndomens erfarenheter får sådan uppmärksamhet. Inom existentialismen anser man inte att det som varit avgör hur det blir i nuet. Man vill i stället arbeta direkt med personens självuppfattning och hans aktuella valsituation, för att hjälpa i krisbearbetningen. En annan sak som skiljer är terapins/hjälpens tidsrymd - medan psykodynamikens sätt gör att det tar mycket lång tid att läka ut krisens symptom och problem tycker man inom existentialismen att desto snarare en person kommer tillbaks in i livet igen desto bättre. Gällande uppfattningen som PTSD har opponerar existentialisterna främst mot tendensen att sjukdomsförklara situationen/förloppet och dra in psykiatriska begrepp i något som enligt dem är en naturlig del (nästan nödvändig) del av livet. Genom att ha denna inställning menar man på att PTSD-inriktningen riskerar att underminera människors tro på vad de är kapabla att klara på egen hand och med hjälp av släkt och vänner. (Jacobsen, 2003)

  En gemensam sak för de tre uppfattningarna - katharsis-, psykodynamiska- och PTSD – är att de betraktar kriser som något onaturligt och som man helst bör undvika att råka ut för, och som behöver behandlas. Medan den existentiella inriktningen, som sagt, ser krisen som en naturlig del av tillvaron och rent av som något som kan ses som en tillgång. De menar att har man det perspektiv de andra tre inriktningarna har minskar man människolivets mångfald och kvalitet (Jacobsen, 2003)